Input: Organisering & fokus i vardagen – Zen to Done

Hej! Hoppas ni har haft det bra i påsk, och kanske både kopplat ned och kopplat av? För några veckor sedan damp det senaste numret av Camino ner i brevlådan, med fokus på hur vi kan förenkla vardagen – och få mer utrymme till att leva, till det vi vill göra. Artiklarna inspirerade mig till att gripa tag i något fördjupande. Ett av tipsen i magasinet var e-boken Zen to Done av Leo Babauta, med den här lovande introduktionen:

”Zen to Done är ett enkelt system för att få dig mer organiserad och produktiv, och ett sätt att leva sundare och mindre stressat, genom en uppsättning vanor.” (min översättning)

Jag beställde hem boken för att få veta mer, och råkade istället för e-bok i text beställa den som ljudbok, inläst av en amerikansk skådespelare. Kanske var jag distraherad av parallella uppgifter som jag arbetade med när jag beställde boken? I vilket fall, guidad av den övertygande amerikanska skådisen (som låter ungefär som speakerrösten i film-trailers) har jag nu lyssnat. Och ja – det finns några vanor jag själv gärna vill prova i min vardag.

Lyssna till en kort reflektion, och hör ett litet utdrag ur den inlästa versionen (direktlänk till mp3, 3:53 min):

I ljudinslaget nämns kapitel 3: Minimal ZTD – the simpler alternative. Läs det här i sin helhet →

Om boken: Leo Babauta har tagit fasta på metodik från andra modeller som syftar till att hjälpa oss bli organiserade och effektiva i det vi gör, och försökt skapa ett enkelt ramverk med tio vanor (habits). I boken poängteras att det är viktigt att arbeta in förändringar en-två stycken i taget över 30-dagars perioder, så att vanebeteenden etableras och vi inte drunknar i alla nya saker vi ska göra på en gång.
Det trycks också på att vi fungerar olika som människor och läsaren uppmuntras att välja de vanor som känns meningsfulla, och att gärna anpassa utifrån förslagen i boken.

titel_ztd

Är förslagen i boken något som passar alla? För mig är det tydligt att den tilltänkta målgruppen i första hand är personer som har relativt stor frihet att styra över sin arbetsdag. Den fria agenten med många projekt i luften känns som den givna mottagaren. För samhällsentreprenörer kan det alltså vara en bra matchning. Tipsen för hur vi kan skapa struktur i vardagen är även användbara brett.

Boken finns tillgänglig att ladda ned direkt och läsa.
Vilka nya vanor vill du pröva?

Ladda ner ”Zen to Done” i sin helhet – pdf

Se även Towes 3 tips i introduktionen häromveckan! Fortsätt läsa

Input: Kreativitet och flow

Kreativitet och flow – samhällsentreprenörens drivkrafter?

Många gånger beskrivs samhällsentreprenören som den “kreativa entreprenören”, den som kan hitta lösningar på komplexa problem genom att tänka annorlunda och röra sig utanför inlärda ramar. Det är ofta inte bara själva idén som är kreativ utan hela arbetsprocessen i sig. Drivkraften bakom ett hårt arbete inom detta område förklaras vara belöningen i att få arbeta för något viktigt och meningsfullt, något som förändrar och förbättrar omgivningen.

Det är lätt hänt att måla fram floskler och rada upp buzzwords när en vill beskriva denna lustfyllda form av socialt arbete som samhällsentreprenören ofta identifierar sig med. Ett superviktigt arbete som är roligt hela tiden, en kreativ process som skapar orginella idéer och där entreprenören är i ett arbetsrus som inte verkar begränsas av tid eller rum. Detta är en överdrift som snarare ger ont i magen än inspirerar. Men ibland hör jag mig själv beskriva ett pågående arbete med ett projekt just i sådana ordalag – utan att egentligen överdriva. Att lyckas komma i sådana kreativa rus förknippar jag med arbetet kring samhällsfrågor som jag personligen tycker är viktiga. Det är min kraftigaste motor till att få saker att hända och att överkomma rädslor eller självtvivel. Därför är det också intressant för mig att ibland titta bakom ridåerna och undersöka vad som styr min lust och vad som kan få mig att arbeta intensivt en längre tid utan att jag för den delen tappar motivationen. Går det att styra in på detta tillstånd medvetet? Kan jag främja det på något sätt?
Lila frågor leder oss genom denna text, ställ dem gärna till dig själv eller svara på dem i kommentarsfältet. Det hade varit spännande att få höra om era erfarnheter!

Foto: Hannah Ohm

Foto: Hannah Ohm

Kreativitet är en kapacitet för problemlösning, en hjärnans förmåga att kunna producera nya oväntade lösningar som kan variera från en bra replik i en vanlig dialog till lösningen av ett mycket komplicerat vetenskapligt problem. Kreativitet är av intresse därför att egenskapen belönas på olika sätt. För det första är samhället angeläget om kreativitet och har därför tillskapat lockande yttre belöningar: jobben som ger pengar, makt och prestige. För det andra finns det starka inre belöningar: att behärska ett yrke som kräver en komplex teknologi, organisationsförmåga och ögonblick av kreativitet skapar i sig en intensiv tillfredsställelse. (Hans G. Boman)

Vilka sorts arbeten ger dig en direkt belöning? Hur känns en sådan belöning?

Kanske känner du redan till flow-teorin av Mihaly Csikszentmihalyi som förklarar det “tillstånd av fullständig koncentration som åtföljs av en euforisk känsla och en upplevelse av absolut målmedvetenhet.” Mihaly reste jorden runt och frågade olika personer med vitt skilda yrkesroller om när de har känt sig på topp och presterat som bäst.  Det som verkade vara uppenbart gemensamt för alla i denna upplevelse kallade Mihaly för flow. Det är ett tillstånd som uppstår när du står inför en uppgift med tydliga mål och klara, avgränsade förväntningar, en uppgift som är utmanande, men inte för svår. Den kräver din fulla koncentration och ger direkt feedback så att du enkelt förstår vad som görs rätt och ger dig känslan av kontroll. Befinner du dig i flow är du så absorberad av uppgiften att du blir mindre självmedveten, du får ett slags “vidgat medvetande” som gör att du glömmer andra kroppsliga eller själsliga behov och kan förlora uppfattningen över tiden eller om var du befinner dig. Det är ofta en självbelönande uppgift som inte kräver egentliga andra utdelningar för att vara värd att utföra.
Sedan Mihalys första untersökningar på 70-talet har flow-teorin validerats av flera andra forskare och fått en viktig roll inom många olika områden. Kanske är den även vitkig för att förstå drivkraften bakom samhällsentreprenören?

Har du upplevt flow i ditt arbete som samhällsentreprenör?

Flow innebär att arbetet känns meningsfullt. Men vad som är meningsfullt för oss är väldigt tidsbundet och beroende av de uppfattningar som råder i ens närhet och under en viss tidsepok. De skiljer sig också åt beroende på min ålder och situation – något som kändes väldigt meningsfullt förr kanske till och med åsamkar mig skada idag.

På vilket sätt är ditt arbete/projekt meningsfullt för dig idag? Har det ändrat mening under tiden som du har arbetat med det?

Förmågan att koppla på sin kreativa förmåga och att känna igen när ens sinne är i flow verkar vara viktiga redskap för i ett icke-rutinmässigt arbete. Går de att träna upp? Som i så många andra områden kanske en ökad medvetenhet medför att området också utvecklas, nästan av sig själv.

Har du några knep för att försätta dig i flow?

Är kreativitet då enbart av godo? En kriminell handling kan vara nog så kreativ men anses oftast vara destruktiv för samhället och individen. Nästefter att lära sig känna igen den egna kreativiteten är förmågan att värdera dess resultat viktiga. Vad som är “god” kreativitet verkar vara kärnfrågan.

Kreativa gissningar framkallar ofta bestämda evidenskänslor, dvs en stark upplevelse av att gissningen är riktig. Evidenskänslorna står emellertid inte i någon relation till sanningshalten, vilket man lätt tror. Snarare är de en funktion av den intellektuella ansträngningen man gjort.
(Hans G. Boman)

Likaså kan det gå överstyr i flow-sökandet. Mihaly har i en essä använt kirurgens operation som exempel för ett utmanande hantverk där flow uppstår. Flera av kirurgerna i studien beskriver flow-tillståndet som drog-likt och något som också kan missbrukas. Ett missbruk som t.ex. kan leda till utmattningsdepression och sjukdom. När övergår flow-ruset från att vara konstruktivt och självbelönande till destruktiv och mer likt en flyktväg?

Foto: Hannah Ohm

Foto: Hannah Ohm

Har du missbrukat flow-upplevelsen någon gång?

Om den inbyggda motivationen är en form av energi, måste vi vara försiktiga med hur dem amväds. Som drivkraft är den utomordentligt mäktig, som mål är den kanske inte vår pålitligaste ledstjärna.  (Mihaly Csikszentmihalyi)

Källor och tips på material:

Alla citat i texten ovan härstammar från boken: Om kreativitet och flow” (1990) red. Georg Klein.
Läs boken Flow : den optimala upplevelsens psykologi  av Mihály Csíkszentmihály
eller se hans Ted talk om Flow.

 

Entreprenörslunch med Sustainergies: Hur minskar vi gapet mellan studenter och företag?

Sustainergies sammanför studenter och företag som vill driva en hållbar samhällsutveckling – oavsett studieinriktning eller verksamhetsområde. Sedan starten som ideell organisation 2009 har de byggt upp ett talangfullt nätverk av mer än femtusen studenter från högskolor och universitet i hela landet. Nyligen har de etablerat verksamhet i Skåne med ett mentorskapsprogram för studenter.

Hur ser nästa steg ut för att ge studenter större möjlighet att arbeta skarpt med hållbarhetsfrågor och samhällsansvar? Julia Arvidson & Sandra Johanne Selander som projektleder Hållbart Mentorskap Skåne bjuder in till diskussion under en entreprenörslunch.

TID 15 april, 11.30-13.15
PLATS Centrum för Publikt Entreprenörskap, Ängelholmsgatan 1A, Malmö

PROGRAM
11:30 – 12:15 Lunch – vi bjuder
I stora salen:
12:15 – 13:15 Julia Arvidson och Sandra Johanne Selander berättar om Sustainergies arbete + diskussion

ANMÄLAN till august (at) glokala.se senast 13 april.

Läs mer om Sustainergies arbete på http://sustainergies.se/
Bland annat driver de studenttävlingen Sustainergies Cup, arrangerar direkta möten med CSR-avdelningar hos företag och står bakom bloggen http://mitthallbarhetsjobb.se/

Arrangörer: Glokala folkhögskolan, Centrum för Publikt Entreprenörskap, Malmö högskola / Urbana studier

Facebook-evenemang →

unnamed

Input: Collective Impact

 Eller: Hur vi skapar strukturell förändring tillsammans!

Rapport och tankar från SROI-nätverkets seminarie om Collective Impact, 13 mars på Centrum för Publikt Entreprenörskap, Malmö. 

Samhällsproblem är ofta av komplex natur – även om vi skulle få ett exakt recept på en åtgärd så skulle utfallet aldrig bli detsamma två gånger. Detta beror på att det är så många olika faktorer, aktörer och tillfällen som spelar in i en förändringsprocess.
Vi har ändå länge försökt att ta fram just enkla recept på svåra lösningar. Collective Impact är en metod som istället vill framhäva vikten av att inte förenkla och att fokusera på processen snarare än på lösningen. En process som dessutom kräver att samtliga aktörer som berörs av den eventuella lösningen, också är med och bestämmer: Collective Impact.

Collaboration is nothing new. The social sector is filled with examples of partnerships, networks, and other types of joint efforts. But collective impact initiatives are distinctly different. Unlike most collaborations, collective impact initiatives involve a centralized infrastructure, a dedicated staff, and a structured process that leads to a common agenda, shared measurement, continuous communication, and mutually reinforcing activities among all participants.

IMG_20150313_172819

Linus Älverbrandt har fördjupat sin forskning kring socialt entreprenörskap och Collective Impact på institutionen för Business & Politics.

Metoden fick sin stora genomslagskraft när den beskrevs av John Kania och Mark Kamler i tidningen Stanford Social Innovation Review 2011 (källa till citatet ovan). Vid den tiden fanns en frustration särskilt bland stora amerikanska företag och stiftelser att deras investeringar och CSR-pengar inte visade upp de effekter som utlovades. Enligt Linus Älverbrandt, doktorand på Copenhagen Business School gav artikeln ett första kraftigt uppsving till metoden som sedan dess har bemötts allt mer positivt av samhällsaktörer från alla sektorer. På dagens seminarie får det sektorsöverskridande samarbetet Kraftsamlingen Herrgården (Rosengård Malmö) stå som exempel på en pågående Collective Impact.

Samverkansmetoden Collective Impact förutsätter ett nytt förhållningssätt till hur förändringar ska åstadkommas. Viktiga grundantaganden som alla bör vara överens om är att ersätta konkurrenstanken med tron på interaktion, att mäta gemensamma mål istället för att se på isolerade effekter samt att föredra “scaling deep” snarare än “scaling up”. Dessa värderingar ligger sedan till grund för de 5 steg som karakteriserar Collective Impact:

1. Att ha en gemensam agenda. 2. Gemensam utvärdering. 3. Ömsesidigt förstärkande aktiviteter. 4. Kontinuerlig dialog och 5. Backbone Support (ingen övers.):

Five_Conditions_Collective_Impact_chart

Bilden är tagen från en senare artikel av John Kania & Mark Kramer än den som nämns inledningsvis. Du hittar artikeln här.

För mig som åhörare på SROI-nätverkets seminarie blev den största behållningen just uppradningen av dessa 5 områden där samarbetet främst ska ske. När dessa finns uppspaltade är det så mycket enklare att addressera dem och uttala förhoppningar eller krav inom varje fält. Att satsa kraft och resurser på ordentliga processledare och en “Back Bone Organisation” (en extern organisation som kommer in för att underlätta processen) är både ett viktigt verktyg för att få samarbetet att rulla, OCH en intressant möjlighet för företag att på riktigt stötta ett projekt genom att erbjuda en anställd till det eller rikta pengarna till en sådan tjänst. En viktig, och kanske inte helt okontroversiell formulering som jag bär med mig från introduktionen i Collective Impact är (det indirekta) kravet på att alla parter ska ge upp sin individuella agenda till förmån för det gemensamma målet.

Hur en lyckad samverkan skulle kunna se ut i alla sina mindre, konkreta beståndsdelar fick jag dock inte svar på under eftermiddagen. Hur Kraftsamling Rosengård bemästrar sina möten, hanns knappt gå igenom. Och i artikelförfattarnas exempel är det ofta Back Bone-organisationen som kommer med de exakta metoderna för samarbete. Det jag är intresserad av veta mer om är ett gäng HUR-frågor som jag tror att vi är helt redo att bita i:

  1. HUR ser ett möte ut där maktstrukturen hålls platt trots att aktörerna har så olika bakgrund och resurser?
  2. HUR ser en rättvis beslutsprocess ut (t.ex. är det ju en av aktörerna som framför allt håller i pengarna, väger ändå allas röst lika?)?
  3. HUR värderas effekterna av vårt samarbete?
  4. HUR garanteras att “rätt” aktörer är delaktiga?

Jag försöker själv svara på dessa frågor med hjälp av olika teorier som jag råkar ha i huvudet och som jag tror kan ta vid och ge praktiska svar på mina HUR-frågor. Kanske borde de inkorporeras i Collective Impact-metoden? Eller är de snarare motspelare till den?
De teorier som jag tänker på är följande (numrering visar vilken fråga de skulle kunna ge svar på):

  1. The Human Element
  2. Sociokrati (film) / (inspirationsartikel)
  3. SROI (wiki)
  4. The Logical Framework Approach (pdf, framtagen av SIDA)

Har ni egna teorier som skulle kunna adderas i listan? Kommentera gärna!

Effectuation

Jag vill gärna förlänka er med en resurs som jag tycker är helt underbart. Dr. Saras Sarasvathy, forskare på University of Virginia, undersökte hur entreprenörer tänker och hantera problem. Det hon har upptäckt kallar hon för ”effectuation” – ett speciellt tankesätt som står mitt emot det kausala tankesättet. Speciellt den här sidan har hjälpt mig förstår hur jag själv skulle kunna använda mig av effectuation.

Det finns mycket att berätta om effectuation. Det är dock bättre att ni kollar själv:

Här finns även mer.