Internationella nyheter om samhällsentreprenörskap / social innovation – länk till blogginlägg

Fredrik tipsar om spännande magasin och resurser internationellt.

//

Två röster om klimatförhandlingarna i Durban:

2011 COP17 succumbs to Climate Apartheid! Antidote is Cochabamba Peoples’ Agreement! Pressmeddelande från Climate Justice Now!

“Delaying real action until 2020 is a crime of global proportions,” said Nnimmo Bassey, Chair of Friends of the Earth International. “An increase in global temperatures of 4 degrees Celsius, permitted under this plan, is a death sentence for Africa, Small Island States, and the poor and vulnerable worldwide. This summit has amplified climate apartheid, whereby the richest 1% of the world have decided that it is acceptable to sacrifice the 99%.”

Klimatet räddas i Delsbo, inte Durban Per Grankvist, CSR i Praktiken

”Trots alla forskningsrapporter som visar att den globala uppvärmningen går snabbare än tidigare väntat, trots att vi passerat säkra gränser för koncentration av koldioxid i atmosfären, trots att vi är på väg att utlösa irreversibla effekter på planetens ekosystem så lyckas delegaterna i Durban inte att generera mer än utandningsluft. Trots att nobelpristagare och andra högdjur samlats i högnivåpaneler som resulterat i rapporter som lämnats över till högfärdiga personer vid högtidliga ceremonier förmår delegaterna inte att generera annat än utandningsluft. Trots alla gräsrotskampanjer, alla kampanjer i sociala media, alla reklamkampanjer – effekten blir ändå bara utandingsluft.

Över en lunch liknar Gustav Fridolin klimatförhandlingar vid projektgruppsmöte på en fredagseftermiddag. Alla är positiva, alla säger sig tycka projektet är viktigt och alla är eniga om att saker måste hända men ingen vill ta ansvar. För oss som följer förhandlingarna på avstånd är både fenomenet och processerna som förknippas med klimatkonferenserna lika obegripliga som det faktum att de inte resulterar i något konkret. Hur är det möjligt att alla förmöten aldrig verkar resultera i ökad enighet under mötena på konferensen, att det aldrig händer något förrän de allra sista dygnen och att förhandlingsfiaskon beskrivs som lovande framgångar?”