Greklandsblogg del 1

Genom twitter fick jag tag på allmännings-profilen och tänkaren Michael Bauwens som jag bad om kontaktuppgifter till intressanta personer att träffa i Grekland. Efter ett antal mailvidarebefodranden och tips så får jag bland annat tag på Antonios som erbjuder gratis husrum och gärna låter sig intervjuas.

Väl i Athen träffas vi på Syntagma torget med parlamentet i förgrunden. Förgrunden är bekant från alla reportage man sätt från olika kravaller i Athen. 

Vi börjar gå mot stället är Antonios erbjudit husrum och vi småpratar lite. Antonios Berättar hur han måste försörja
sig med att jobba för storföretagen, men att han är anarkist (eller social autonomist som han sedan beskriver närmare). Han jobbar som juridiskt ombud för olika storföretag, inriktat mot teknologi och intellektuell egendom.

DSC_0052

Under småpratet frågar jag varför Syriza valde att gå med på nedskärningarna. Antonios menar att risken för
nationell kolapps var för stor och att påtryckningar från extrema politiska grupper inifrån och som utifrån
tvingade dem till det.

När jag berättar om mitt projekt jag försökte driva, men som misslyckades så tycker han ändå jag ska vara nöjd:
”I Sverige har ni åtminstone myndigheter ni kan gå och prata med och försöka driva projekt, här i Grekland
finns inget sådant intresse från staten, någon dialog med medborgarna existerar inte.”

DSC_0086

På kontoret för den organisation Antonios engagerar sig för, Transnational Institute for Social Ecology (TRISE)
återfinner jag bekanta bilder på väggarna; Howard Zinn, Noam Chomsky och Murray Bookchin. I bokhyllorna finns en
rad anarkistmagasin och organisationen new-compass.net som jag följer på facebook har en informationsbrochyr
uppsatt på väggen. TRISE hade en konferans här i somras, med deltagare från olika delar av världen som höll Workshops kring social ekologi i städer och i praktiken, akademi, aktivism och social förändring och om kriser och revolt i europa.

DSC_0080

Huset tillhörde tidigare det Grekiska gröna partiet, men i takt med Syrizas uppgång så imploderade partiet och
många valde istället att engagera sig där i. Nu verkar huset halvt övergivet och ibland som kontor åt
aktivistorganisationer. Men vinboxarna tycks även tala för att det fungerar som festlokal ibland och det finns en enkel utfällbar säng att sova i, men ingen värme eller dusch.

Senare på en uteservering introducerade Antonios oss för en äldre herre vid namn Elias som tipsade om en ockuperad teater, Teatros Empros som fungerade som en allmänning. (Nedan filmklipp från deras antifascistiska festival från tidigare i år.)

Han manade också till försiktighet på grund av oroligheterna som ägt rum de senaste dagarna mellan fascister som försökt demonstrera och anarkister som stoppat dem:
”Ser ni trubbel så gå där ifrån och akta er för poliserna, de står ofta på fascisternas sida.”

På kvällen besökte vi teatern som hade möte, deltagarna satt i scenrummet och samtalade, planerade för teaterns aktiviteter. Vi tog en kaffe och frågade hur mycket det kostade. Kvinnan som stod vid kaffebryggaren ställde bara upp en glasburk och förklarade att man betalade det man ville, om man ville. Vi gick in och satte oss vid mötet men så mycket begriper man ju tyvärr inte av Grekiska.

När vi tänkte gå där ifrån träffade vi Andy som var trevlig nog att prata en stund med oss. Han förklarade att
det var ovanligt tomt på mötet på grund av fascistspänningarna. Om det var för att folk inte vågade gå till teatern
förstod vi inte. Han berättade om Teatros Embros verksamhet, att den som vill var fri att gå dit och ha vilken aktivitet
som helst och det skulle inte kosta någonting. Några regler för innehållet fanns inte, förutom att det inte fick innehålla
något sexistiskt, eller rasistiskt, osv. Deras aktiviteter innehöll allt ifrån fria politiska teatergrupper till yoga och
musik. Ingen ägde Teatern, utan de som brukade den bestämde över den. Elias hade tidigare förklarat att den var ockuperad sedan 2006. Andy sa att vi fick komma tillbaka när vi ville och om vi vill styra en egen aktivitet.

Ikväll ska vi träffa Antonios i den ökända stadsdelen Exarcheia där han har lovat att visa oss flera radikala verksamheter.


Kommentarer

Ett svar till ”Greklandsblogg del 1”

  1. Spännande att läsa om dina upplevelser, reflektioner och möten med människor i Grekland Simeon! Jag ser fram emot fler blogginlägg framöver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.