I onsdags besökte jag entreprenörsinkubatorn Innovathens för att träffa Vassilis som jag haft kontakt med via mail. Vassilis har varit drivande i föreningen ”Foss Office” som uppkom efter att Vassilis fått sparken från sitt dåvarande programmeringsjobb under krisåret 2012. Han och några kollegor hade jobbat mycket med open source-programvara och Vassilis hade privilegiet att få någon slags avgångsvederlag eller försäkringsutbetalning som gjorde att han kunde experimentera med en ny verksamhet. Den verksamheten fick bli ”Foss Office”. Konceptet var enkelt; att använda krisen som en möjlighet för att främja open source.
Massvis av företag använder idag proprietär, stängd och dyr programvara när fullgoda open-source alternativ finns till handa. Företagen behöver spara pengar, framförallt nu när det är kris, så varför inte spara in på programvarukostnaderna? Istället för att skicka pengarna utomlands till giganter som Microsoft och Apple och göra sig beroende av deras centraliserade support kunde man ta till vara på lokal teknisk kompetens som kan hjälpa till om någonting strular och på så vis även stimulera den lokala ekonomin. Man vände sig även till statliga aktörer och myndigheter, för även där fanns ju intresse av att bespara.
Vassilis och hans kollegor påbörjade en intensiv jakt på klienter och några nappade. Men ganska snart stod det tyvärr klart att öppen mjukvara allenast inte är tillräckligt för att reducera kostnaderna, när andra faktorer räknades in.
Det första och största problemet Foss Office stötte på var att de anställda på företagen var konsekvent och djupt ovilliga till att lära sig ny programvara eller de nya sätten att göra saker på. Vassilis berättar om att det här projektet lärde honom mycket om hur människor hanterar förändring. De anställda såg ingen vits i öppen programvara, de förstod inte syftet med det utan märkte bara hur deras uppgifter blev lite krångligare att göra, inte minst med tanke på förändrad filkompatibilitet. Och även om företaget skulle spara pengar fanns det ju inga garantier att de skulle påverka deras lön, dessutom.
Efter denna lärdom förändrade Foss Office sitt sätt att arbeta, istället för att förändra det synliga så började de med att byta ut det som slutanvändaren inte märkte något av, så som servrar och annat.
Man drog slutsatsen, att när det gällde slutanvändarna var de tvungna att börja i en annan ända, nämligen att förklara varför open source är något bra, att frälsa dem först innan man implementerade förändringar. Det positiva med öppna standarder, friheten i att vem som helst kan utveckla och fördelarna i möjligheten till interoperabilitet.
Men med den nya approachen kom nya lärdomar och de förstod hur otroligt dålig kunskapen om open-source var och hur långt efter den genomsnittlige grekiska datoranvändaren låg. De märkte att de hade ungefär 5 minuter på sig att förklara vad open source innebar med dess fördelar och vinna användarnas förtroende, annars var det kört. Det hela visade sig vara lika svårt sagt som gjort och även om Foss Office existerar idag så jobbar Vassilis och hans kamrater med andra saker. Det är med i olika nätverk och om någon vill ha hjälp med att emigrera till open-source så finns de där, men de har slutat lägga sin energi på att aktivt leta efter kunder. Verksamheten var inget man kunde försörja sig på.
För att främja open source har Vassilis istället jobbat som community manager för organisationen Gefoss som är en slags samarbetsorganisation mellan olika högskolor i Grekland som aktivt lobbar mot regeringen för att byta till open source. Organisationen har också beviljats medel från EU. Han deltar också i andra projekt som rör ”The internet och things” och open source. På Innovathens jobbar han nu med några studenter och andra i en uppstart som kallas Weather ex Machina som är en app som presenterar de mest exakta väderleksrapporterna genom att samla in data från en rad meteorologiska aktörer och sedan jämföra den med hur vädret faktiskt blev.
När vi pratar lite mer personligt om hur han ser på sina framtidsutsikter låter han något dyster:
”Det blir inte bättre, skatterna blir högre och högre och folket får behålla allt mindre av sina pengar. Med en lön på 25000 € per år så har du kanske efter att skatter och försäkringar är betalda 3000 € som ska täcka alla dina utgifter. Jobbar du 10 timmar per dag får du kanske räkna med en lön på 600 € i månaden. Och det är därför jag är här, jag försöker hålla mig borta från det…”
När jag går in på ämnet jag vill reda ut här nere, nämligen om krisen hjälpt till för att skapa allmänningar och social innovation så varar Vasilis ungefär:
”Både ja och nej, visst gör krisen att människor försöker innovera, något som kan ta sig uttryck i entreprenörskap eller i uppkomsten av en solidarisk ekonomi, för människor vill inte ha skitjobb. När behoven blir stora så uppkommer solidaritetsekonomin som ett slags försvar för samhället, människor hittar lösningar för att tillgodose varandras behov, här är gräsrotsrörelser drivande. Faktum är att vänsterregeringen faktiskt har lovat att stödja detta, men tyvärr sker inte mycket i praktiken då vi saknar institutionerna och organisationerna för att få dessa gräsrotsinitiativ att växa. Regeringen lägger istället allt krut på entreprenörskap, i center som det här, Innovathens. Och i sin höjd på det som kallas socialt entreprenörskap.”
Till slut kommer vi in på initiativet Sarantaporo där Vassilis varit iblandad. Det är ett initiativ för att bygga ut bredband på landsbygden där inga kommersiella aktörer sett det som lönsamt. Massvis av tekniskt kunniga har gått samman för att länka samman olika landsbygdsorter med trådlöst internet som jobbat helt ideellt. Projektet har till slut fått EU bidrag och börjar idag bli så stort att det krävs heltidsanställda för att få det att funka. Byarna betalar till en förening som bildats, till mycket lägre priser än motsvarande kommersiella aktörer. Projektet handlade mycket om att man ville ge tillbaka till landsbygden, inte minst med tanke på att regeringen klubbat en lag som tvingar folk att deklarera via internet, oavsett om de har tillgång till det eller inte.
Lämna ett svar