Att mäta effekter

Det går inte att värdera mänskligt lidande i pengar. Men det är möjligt att visa att det lönar sig att arbeta förebyggande mot utanförskap.

En av de större utmaningarna med samhällsentreprenörskap är hur vi mäter effekterna av vårt arbete? Hur kan vi mäta och bedöma vår insats, och går det att räkna om detta till kronor och ören? Detta har gräsrotsorganisationer brottats med så länge de har funnits, och speciellt kanske i Skandinavien där vi byggt upp en offentligt finansierad social sektor. Inom fältet har det utkristaliserats olika verktyg och skolor, som pendlar från att vi inte ens ska reducera vårt viktiga arbete till att bli mätbart enligt en klassisk ekonomisk modell, till de som via olika självskattningsverktyg kan sätta en precis ekonomisk kalkyl.

Det är en klassisk konflikt mellan upplevd, kvalitativ subjektivitet och klinisk, kvantitativ mätbar objektivitet – och de verktyg som finns försöker balansera däremellan.

Kvalitativa mätningar av effekter sker ofta i liten skala, i form av djupintervjuer som får illustrera och exemplifiera effekterna av verksamheten eller projektet. Ofta är detta resurskrävande, men har om de görs på strukturerat sätt värdet av att vara kvalitativa och därför också användbara. Kanske mest för att motivera sin egen verksamhet och olika insatser/metoder. Här finns också verktyg som Storytelling – historier och anekdoter som fångar känslan av effekterna av arbetet. Här är en liten film från det sociala företaget Home Baked i Liverpool – där historien själv får berätta både mervärdet och metoden som de jobbar med.

En annan metod är socioekonomiskt bokslut – där man försöker kartlägga insatsen utifrån sociala och ekonomiska faktorer. Det är ett trubbigt och resurskrävande verktyg, men som efterfrågats av sociala verksamheter som tröttnade på att bara lämna ekonomiska bokslut när de summerade året. Här är ett sätt att få de sociala värdena jämställt de ekonomiska. Som exempel kan man ta del av Fryshusets socioekonomiska skrift “Att mäta det omätbara”.

Ett mer lättillgängliga material kommer från Malmö Ideella föreningars Paraplyorganisation (MIP) ”Socialt Bokslut”.

Vid investeringar av projekt så finns begreppet ROI – Return on Investment – alltså, när får man igen det investerade kapitalet och projektet har betalt sig själv. I England utvecklades verktyget Social Return on Investment (SROI) – ett omfattande verktyg där man genom självskattning och med ekonomiska kalkyler räknar ut ett förhållande mellan insats och effekt, i en skala som 1:5. I Sverige är det Serus som utbildar föreningar i verktyget och man kan läsa om det här: http://www.sroi.se/vad_ar_sroi.html eller se kortfilmen när Erik Jannesson från Serus berättar om det här:

Erik Jannesson 2 from 1company on Vimeo.

Ett underbart gratis och webbaserat verktyg för alla oss som sitter med en magkänsla att vi gör skillnad och försöker övertyga kommuner, Arbetsförmedlingen, regionen m fl att vara med att medfinansiera projekt där målgruppen är folk i någon form av utanförskap finns på hemsidan Utanförskapets Pris. Där kan man göra en kalkyl på sitt projekt och snabbt se vilka ekonomiska besparingar samhället och det offentliga gör i och med projektet. Och som de själva uttrycker det: Det går inte att värdera mänskligt lidande i pengar. Men det är möjligt att visa att det lönar sig att arbeta förebyggande mot utanförskap.

Prova verktyget Utanförskapets Pris här.

Utanforskapets pris

Fundera gärna på hur man kan mäta effekterna i ditt projekt. Hur kan man mäta det, vem skall det presenteras för och hur skall det användas? Är det för egen del – för att prioritera insatser inom projektet, eller är det för att visa nyttan för externa finansiärer, så det kan stödja initiativet? 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.