Valet: ”Ursäkta röran – vi bygger om”

I skrivande stund vet vi inte hur det slutgiltiga resultatet av valet 2018 ser ut, men analyserna av utgången är många.

I en artikel i Sydsvenskans kulturdel skriver Cas Mudde, nederländsk statsvetare och ”en av Europas främsta experter på politisk populism och högerradikalism.”:

Ursäkta röran – vi bygger om (Sydsvenskan 10 september 2018)
”De svenska liberala och demokratiska partierna måste nu hitta alternativ till sin utdaterade blockpolitik och bygga nya koalitioner och mer flexibla temporära allianser. Framförallt måste de skapa ideologiska och integrerade visioner för de stora frågorna idag, vilket inkluderar, men inte begränsas till, invandringen och integrationen.”

Kommer det vara möjligt att över blockgränsen forma ”ideologiska och integrerade visioner för de stora frågorna”?

Vilka analyser har ni stött på som ni tycker tar upp valresultatet på ett intressant sätt? (Kommentera gärna här eller i kursforumet)

4 thoughts on “Valet: ”Ursäkta röran – vi bygger om”

  1. Frida L

    De flesta artiklar kring valet talar för att nu måste man ha en blocköverskridande politik. Jag själv oroar mig för att det leder till en urvattning av politiken generellt, i stil med vad man får när Socialdemokraterna försökte få grepp om de olyckliga vita männen genom att tala om hårdare migrationspolitik. Jag tror heller inte på att ett parti som mainstreamar sig själv för mycket får respekt i det politiska klimatet. Vi lever i tider där de politiska diskurserna i civilsamhället verkar bli mer och mer polariserade, det kunde man själv uppleva i veckorna innan valet med vänner och bekanta som i frustration delade med sig om hur de tagit adjö av både vänner och familj pga av slitningar kring migrationspolitiken.
    Hur kan detta representeras av blocköverskridande politik? Neutraliteten är död, länge leve neutraliteten? Man kan ju inte ha en regering som både tillgodoser mindre migration och mer migration.
    Risken är att en blocköverskridande politik, till exempel med Socialdemokraterna och Moderaterna, drar högern mot mitten. Såsom Svenskarnas Parti pushade SD mot mitten, fast från den andra sidan om ni förstår hur jag tänker? Moderaternas krav kan komma att väga tyngre då de traditionellt är ett höger parti när det finns så många fler mandat som är på högersidan pga SD.
    Jag tycker även att det är intressant att det inte talas så mycket om hur botarna har påverkat väljarna psykologiskt, och hur den nya verkligheten med valmanipulation, falska nyheter och botar påverkar vår demokrati. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/sweden-democrats-twitter-elections-interference-misinformation-immigration-a8514791.html

    Läs mer om AI manipulering här: https://medium.com/join-scout/the-rise-of-the-weaponized-ai-propaganda-machine-86dac61668b

  2. Christian T

    Hej
    Gällande att bilda stabil regering så finns det misstankar hos många i det alternativa internet som är samhällskritiskt men oftare höger än vänster ( var är vänstern? ) .
    Misstankar som jag läst är att politik styrs mycket odemokratiskt t ex ” bilderberg ” .
    Och att mer vänsterteori är att högern och extremhögern gynnas med höger och högerextrem politik ( t ex att fattigt folk blir fattigare och argare med högerpolitik som gynnar mer välbeställda och missgynnar fattiga och att fattiga pekar med hjälp av högerextrema och media på och skyller på t ex flyktingar ) .
    Och att media som är mycket ägarkoncentrerad och de ägare som äger media är extremt rika och gillar högerpolitik är med och skapar diskussioner som t ex flyktingar och kriminalitet som skapar ett ogästvänligt samhälle.

  3. Martin K

    Daniel Suhonen: ”Vi måste bygga en lika stor folkrörelse som SD”

    Vi i debatten har pratat mycket om troll och mindre om människor. Har vi någon en enda gång beskrivit SD som den kämpande folkrörelse de är? undrar Daniel Suhonen i sin replik till Kristina Lindquist och Malin Ullgren.

    Den viktigaste insikten jag fått de senaste åren är att vänstern aldrig kommer att komma ur sin djupa politiska depression om inte inbördeskriget mellan identitetsvänster och fördelningsvänster upphör.

    Det finns ingen demokratisk socialism som kan undvika att vara såväl antirasistisk, feministisk och stödja människans frigörelse och inte samtidigt stå för en modern klassanalys, attackera kapitalets makt med en aktiv fördelningspolitik och rädda klimatet.

    Inte minst eftersom nationalstaten Sverige sedan 1990-talet varit under avveckling i hela landet: försvar, post, banker, polis och sociala skyddsnät har dragits tillbaka och människor ser denna förändring och undrar om någon vill försvara dem, tillvarata deras mänskliga rättigheter.

    I denna mening håller jag mer med Malin Ullgren i hennes fråga om var klassdebatten funnits i detta val (DN 12/9) än Kristina Lindquists kritik av hur delar av vänstern alltid förklarar allt med klass (DN 11/9).

    Men jag tror egentligen att bägge har rätt.

    Vi har talat för lite om klass, och ”lyssnat” på fel oro, där håller jag med Ullgren. Men vi i klassvänstern, har också varit för grovhuggna i vår kamp att få till en debatt. Djävulen bor, liksom den intressantaste analysen, i det finstilta.

    SD växte starkast i områden där Fredrik Reinfeldts utslagningspolitik slog hårdast, det visade forskare på DN Debatt (4/9). Samtidigt har tankesmedjan Katalys visat att SD-väljare oftare än andra ser sig själva som arbetarklass – men i mindre utsträckning ser det svenska samhället som ett klassamhälle.

    Visserligen lever vi i ett klassamhälle, det har vi alltid gjort, men diskussionerna och beskrivningarna av detta klassamhälle har gått helt förlorade nu när klyftorna hårdnar. Det betyder kanske helt enkelt mindre hur stor arbetarklassen eller kapitalistklassen är, än vad dessa människor tycker?

    I valet i söndags gick S och V fram starkt i Stockholms innerstad men S förlorade i glesbygden. Är det kört för det? Jag tror inte det. Politiska kriser handlar om politik, inte sociologi eller genetik. Obama vann samma väljare som sedan gick vidare till Trump. Vad folk ”är”, är mycket svårare att ändra på än vad de tycker och hur de ser på samhället. Där finns också möjligheten.

    Vi i debatten har pratat mycket om troll och robotar och mindre om människor. Har någon en enda gång beskrivit SD som den kämpande folkrörelse de är? Kolla bilderna från Åkessons kampanjmöten. Det är massmöten. På varje arbetsplats finns det i dag många brinnande agitatorer för nationalism och stoppad invandring.

    Därför har Kristina Lindquist rätt i att rasismen existerar i egen rätt. Men i sin förväxta form, med stöd av 17 procent av väljarkåren, framstår den snarare som rörelse än som ideologi. Vänstern har mött upp med, ja mycket ideologi och moral, och lite rörelsearbete. Här finns mycket att lära för en vänster som vill vinna människor. Vi måste bygga en rörelse där våra anhängare är lika segervissa och stolta som extremhögerns.

    Vänstern måste enas. Det kan vi väl ändå lära av 1930-talet? Vi behöver en vänster som förändrar världen genom konkreta förslag snarare än att beskriva den. Där vi möts utifrån vad vi vill snarare än vilka vi är. Lattepappor, förortsmorsor, invandrade akademiker och LO-jobbare kan tillsammans bygga en majoritet för demokratisk socialism.

    Då kan det nya födas och högern pressas tillbaka.

    Daniel Suhonen, chef på tankesmedjan Katalys, initiativtagare till utredningen ”Klass i Sverige”, författare och socialdemokrat

Lämna ett svar till Martin K Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.