Video: Tre personer ger sitt perspektiv på veckans tema
Projektledning inom samhällsentreprenörskap: Vad är utmärkande? Vad är centralt?
Läsning
Publikt entreprenörskap. Det marginella görs centralt (2007), Bjerke, Björn mfl. Sida 51-95.
Publikt entreprenörskap – det marginella görs centralt (pdf)
Komplettering till läsningen: Utmärkande drag i bokens sex olika exempel på publikt entreprenörskap. Projektledning_inom_samhällsentreprenörskap, exemplen i boken (pdf)
Utmaningar kopplat till projektledning inom denna typ av organisationer.
Utmaningar: projektledning – och samhällsentreprenörskap? (pdf)
Samtal: Att leda utifrån sin värdegrund
För tre år sedan lärde jag känna Eli Blondin på ett arrangemang för Malmös föreningsliv. Hen hade just fått stipendiet Kompassrosen för sitt värdebaserade ledarskap inom Scouterna. Lite senare började hen på denna kurs, Samhällsentreprenör – distans.
Nu bor Eli i korridor i Lund och driver bland annat Queer Frulle och crash-course-föreläsningar i HBTQ+. Hur ser hen på Samhällsentreprenörskap och ledarskap idag? Vilka projekt är i fokus och varför? Jag är bjuden till hens studentlya på Smålands, Lunds feminist/socialist-organisation, för grötfrukost och snack. Välkommen att haka på!
Hälsningar Malin
Diskussion: Vilka är våra perspektiv?
Vad tycker du är utmärkande för projektledning inom samhällsentreprenörskap? Vilka tankar från litteraturen vill du ta med i ditt görande? Vilka möjligheter och utmaningar ser du? Dela gärna med dig av dina reflektioner i kommentarsfältet här nedan.
Något jag spontant känner, är hur viktigt det är, att ha uthållighet och att inte tappa modet i motgångar. Jag vet att detta inte alltid varit min starka sida men att jag med tid och ålder fått möjlighet att jobba på det. Jag har ofta i mina tidigare projekt jobbat ensam och vet hur viktigt det är att skapa ett sammanhang och att ha ett nätverk att stödja sig på. Detta har varit viktigt både för min självkänsla och för resultatet av projektet. Idag väljer jag att inte stå ensam i mina projekt för att minska min och projektets sårbarhet. Det fanns en tid då jag tyckte att ensam var stark, idag tror jag mer på samverkan.
Jag tycker att Eli Blondins tankar är beundransvärda men är övertygad om att vi alla måste hitta en nivå av ”uppoffringar” (eller osjälviska prioriteringar) som passar just oss, för att finna rätt balans och motivation i projektet.
Jag har lätt att se möjligheter i mycket och tycker att det finns många olika områden att jobba inom i projektform men att finansieringen är väldigt svår att hitta. Detta blir ju också tydligt i denna veckas video/litteratur.
Ja visst är uthållighet viktigt och också en konst. Spännande att du skriver att det inte alltid har varit din starka sida, men att du har fått möjlighet att jobba på det. Är det något särskilt förhållningssätt som gjort det enklare, eller har tålamodet helt enkelt utvecklats över åren? Jag frågar eftersom vi säkert är många som kämpar med samma sak.
Jag känner igen mig i det här med att inte tappa modet hänger mycket ihop med att finnas i ett givande sammanhang. På så sätt kan vi hjälpas åt att stötta och peppa varandra när det behövs. Vi kan också påminna varandra om att vila och ha kul.
Det jag tar med mig från samtalet med Eli är att utgå från vad man tycker är viktigt och vad man behöver. Vad vill jag lägga min tid på? Är målet att göra projekt på betald arbetstid, eller som ett ideellt engagemang? Hur hittar jag en ingång till mitt engagemang som passar mina värderingar och min livssituation?
Finansiering, ja – det är en utmaning. Jag tänker att det är viktigt att lära sig mer om olika finansieringsformer men också om allt ovan: att vara uthållig, att ta hand om sig själv, att skapa stöttande sammanhang.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter @susanna-a!
Visst har tålamodet utvecklats med ålder men jag vill nog tillskriva mitt förhållningssätt till omgivningen som avgörande. I berättelsen om Fanzingo som jag skrev om i #3 tar de upp det dialektala arbetssättet i samhällsentreprenörskapet. Jag känner igen mig personligen i sättet att reflektera, omvärdera och analysera för att nå nya mål och är det förhållningssättet jag har till mycket i min omgivning. Att ha uppmärksamhet som rutin är väl en bärande ingrediens. / Susanna A.
Jag håller med Susanna i det här med att projektens vara eller icke-vara hänger mycket på en persons engagemang. Kan man istället bygga upp en varaktig organisation så tror jag att man har väldigt mycket att vinna. Man kan då turas om att dra framåt när orken tryter och inspirera varandra. Min reflektion är angående ideellt arbete. Kan man tydliggöra mål och kanske krydda med bonusar i form av utbildningar och event så att det blir lika viktigt som om det varit betalt arbete? Under min uppväxt så la både ungdomar och vuxna väldigt mycket tid och engagemang i olika föreningssammanhang. Är den tiden förbi för majoriteten av oss?