v 52 Inspiration till helgerna

Vi når snart årets slut, och helgerna innebär en lite lugnare period i kursen (v 51 – v 1). Samtidigt som vi presenterar något inspirerande finns det tid för att arbeta med uppgift 5 eller att kompletta tidigare uppgifter från hösten.

Önskar er sköna helger!

Inspiration – video: Indy Johar, Social innovation – from grassroot to system change

Från Social Innovation Summit som hölls i november i Malmö hämtar vi en filmad presentation att ta del av:

Vad pratar han egentligen om? Ett tips för att hänga med i videon är att läsa den här sammanfattning på svenska, av Fredrik Olausson: “Den tråkiga revolutionen. Indy Johar om byråkratin”

Om Indy Johar: “Indy Johar is an architect, founder of 00 (project00.cc) and is Senior Innovation Associate at Young Foundation and guest professor at the University of Sheffield. Indy is co-founder of several social companies from Impact Hub Westminster to Impact Hub Birmingham and HubLaunchpad Accelerator, while working with major global multinational companies and institutions to support their transition to a positive system economy. Indy has taught and lectured at various institutions from the University of Bath, TU-Berlin; Architectural Association, University College London, Princeton. Indy Johan will during his key note lift the need for system innovation and future spanning around next-generation social innovations.”


4 thoughts on “v 52 Inspiration till helgerna

  1. Ewa M

    Väldigt spännande och inspirerande att lyssna på Indy Johar!
    Ja vi behöver verkligen omformulera/förstärka begreppet mänsklig och human. Vad betyder egentligen human? Slog upp och fick fram dessa synonymer: mänsklig, människovänlig, god, barmhärtig, förstående, hygglig, mild, vänlig, tolerant; tillmötesgående, välvillig; skälig, rimlig – jag vill lägga till empatisk också.
    Det saknas empati i världen idag – empati med vår jord och empati med våra medmänniskor!
    Slog också upp synonymer till ordet byråkrati : ämbetsmannaklass; ämbetsmannavälde, papperskvarn, pappersvälde; formalistisk ärendehandläggning, formellt pedanteri, formrytteri, pappersexercis
    Ojojoj låter verkligen som om det behöver moderniseras till en mer empatisk värld där sociala innovationer, projekt och företag kan frodas och växa istället för hindras av pappersexercis och regler.
    Fundamentala förändringar krävs för att göra världen och mänskligheten bättre!

    1. August Författare

      Ja mycket som tål att funderas på! Smartare “byråkrati” behöver vi – jag tolkar Indy Johar som att teknisk utveckling gör det möjligt att koppla ihop statistik/data så att vi kan analysera på mycket bättre sätt, och ha smartare styrning.

      Synen på demokrati i inledningen är också intressant – som deltagande i att skapa samhället, det gemensamma.

  2. Ewa R

    Verkligen inspirerande lyssning! Förutom det ni nämnt ovan så hittade jag argument och påfyllning av mina tankar både vad det gäller vår kost, men framförallt gillade jag argumenten när det gäller hälsa och ekonomiskt värde.

    Intressanta slutsatser. Om det är så här för färgade som utsätts för ”lite” daglig rasism. De dör enligt forskningen 10 år i förtid pga detta. Hur blir det då för våra barn, de som tidigt slås ut i skolan? Ofta har de npf-diagnoser (Autism/ADHD…) och utsätts dagligen för miljöer, oförstående och ifrågasättande från samhället, oftast skolan vilket ger dem stressnivåer som gör dem sjuka? Samma barn går ofta in i vuxenvärlden som fattiga och outbildade, vilket ofta innebär en förtidig död. Ofrivillig ensamhet, vilket också drabbar många av dessa stressade barn. De kidz som är så stressade att de inte orkar annat än ensamhet i ett mörkt rum… (Sedan 2011 finns det ingen skolform för dessa kidz. Eftersom de inte har lågt IQ så tillhör de inte särskolan, och de flesta specialskolor med inriktning anpassad för dessa elever tvingades 2011 lägga ner sin verksamhet.
    Kostanden i UK för att sända någon i fängelse är mer än dubbelt så hög jämfört med att utbilda någon vid de bästa universiteten… !!! Här gör vi inget eftersom staten inte kalkylerar för framtida kostnader. Precis som kommunerna (jmf med nationalekonomen Ingvar Nilsson i Kalla Fakta ”De osynliga barnen”).
    Vill vi arbeta förebyggande/för framtiden behöver vi börja räkna på framtida kostnader
    Hårt uttryckt:
    En individs värde, för samhället, beror på vad vi investerar i hen (jämför med husets värde som beror på om det flyttas till obrukbar mark i sibirien eller till Londons/New Yorks stadskärna med närhet till jobb, kommunikationer, sociala event, kulturella event, parker…). Hög stress under uppväxten ger livslångt lidande.

  3. Ewa R

    Tankar som väcktes hos mig är hur pass demokratisk vår demokrati är?
    Har vi en samhällsstruktur som ger alla möjlighet att delta?
    Investerar vi våra (skatte-)pengar väl, för framtiden? (Som exempel kan man jämföra med nationalekonomen Ingvar Nilssons inlägg i debatten i programmet Kalla Fakta “De osynliga barnen” som sändes 3/12-18, där bl.a. vår dotter är med. Det handlar om de barn och ungdomar som inte ges de anpassningar de enligt lag har rätt till i skolan.)

    Jag hakar också på det du, August, nämner om att vår tekniska utveckling ger oss nya möjligheter att kunna analysera på ett sätt som bör gynna flera som idag befinner sig i ett utanförskap, tex för att vi inte investerar tidigt i människors liv (återigen anpassningar i skolan som ex), vilket allt för ofta leder till att människor i vuxenlivet inte själva har förmåga att bidra och resurser att påverka sitt eget liv, och än mindre sina barns. Den längtan som finns hos många i utanförskap att vilja bidra, och den KUNSKAP de besitter, kunskap som har inhämtats genom praktisk erfarenhet… Att inte ta till vara deras resurser är ett stort slöseri, rimmar illa med demokrati, och ger vårt samhälle ökade kostnader.

    Jag gillade tydligheten i hur tex USA’s mark används. Hur vi bör tänka till.

    Jag triggas alltid av tankar som går att använda i flera sammanhang. Om det är så här för färgade som utsätts för ”lite” daglig rasism (10 år kortare liv). Hur mår då de som ständigt ifrågasätts av våra myndigheter idag? De som är sjuka, har funktionsnedsättningar, första eller andra generationens invandrare, den före detta missbrukaren, den som har suttit av sitt straff men har kvar stämpeln… HAR de ens en rimlig chans att ta plats i vårt samhälle, eller gör den ständiga (lågaktiva) stressen att de behöver uppleva det som jag upplevde som ingenjör, dvs då jag som ung och tjej ALLTID behövde prestera bättre än varje manlig kollega för att tas på allvar, och trots det belönas med lägre lön (trots mer utbildning)? Detta leder till försämrad hälsa och ekorrhjulet är igång. Är det verkligen demokrati och lika värde för alla?

    Hårt uttryckt:
    En individs värde, för samhället, beror på vad vi investerar i hen (jämför med husets värde som beror på om det flyttas till obrukbar mark i sibirien eller till Londons/New Yorks stadskärna med närhet till jobb, kommunikationer, sociala event, kulturella event, parker…). Ger vi alla lika chans? Använder vi de samhällsresurser som finns (och varje individs inneboende resurs) på ett klokt vis?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.